Märker på mina väninnors bloggar att det är lite slött. Så även på denna blogg.
Men dagarna går liksom i ett utan att det egentligen händer något speciellt. En dagboksblogg behöver väl kanske inte handla om just något speciellt men ändå. alltid kul att få visa speciella tillfällen.

Just nu är det mycket med skolan för barnen. Lite prov för både Lukas & Isak som det ska tränas till och läxor på det. Nu senast hade Lukas prov på huvudstäder i Afrika och jag förstår att han tyckte det var svårt för det var länder och städer som inte ens jag hört talas om...eller var jag kanske sjuk de dagarna???? Hm...
 Så var det nog...
På provet skulle de även kunna stava och det försvårade ju saken lite till. Kan någon tala om var Yamoussoukro är huvudstad?
Eller Ouagadougou som är huvudstad i Burkina Faso. Var fan ligger Burkina Faso???
 Nu ska jag tala om att jag är otroligt stolt över Lukas då han kom hem med provet och hade 19 rätt av 20. Han hade glömt av landet Gabon...

Isak är oxå duktig i skolan och kämpar på med engelskan och dess glosor. Han har ett väldigt bra uttal och det verkar som om att han fått det från sin mor =)
 Jag förhör honom gärna på glosorna. Engelskan var ett roligt ämne.
Det har jag nog min älskade moster Katarina att tacka för. Resan vi gjorde tillsammans till USA när jag var 13 betydde mycket. Där blev jag "tvingad" att prata engelska för att göra mig förstådd. Jag var skitskraj när Katarina lämnade mig ensam med Sue & Jay men det lärde jag mig snabbt på.
 Isak har ofta alla rätt på glosorna och ett bra minne. 

Engla har precis haft sitt första utvecklingsamtal i skolan. Det var enbart positiva omdömen. Hon omtalades som en pysslig tjej som har väldigt mycket kunskap och är ofta den som förklarar och visar de andra 
då de inte förstår. Räcker upp handen i samlingen och är en mycket bra kompis och som ofta ser till att alla får vara med i leken.  
 Vad mer kan man begära???
Jag var så stolt efter det samtalet.

Lille Vide är fortfarande en glad liten kille. Ska vara med överallt och ligger inte gärna på golvet utan ska vara uppe i famnen eller sitta i baby-sittern. Den älskar han.
 Vi tränar fortfarande på att hitta tummen eller annat finger. Som det är just nu kör han in hela handen...Ser lite jobbigt ut men smacket låter så mysigt.
 Napp är inte att tänka på då han får kväljningar av den =) Den har han inte förstått alls.
Nu längtar vi till den 31 oktober då det blir vatten på huvudet.

 
Engla plockar lite löv i solskenet. När vi kom hem blev löven till en fin dörrkrans.


Här har Vide hämtat syrran från skolan.
 

Jag kan inte med ord förklara vilken lycka jag känner när barnen är i närheten.
 Jag är bara en otroligt stolt mamma!!
ÄLSKAR ER!!